Uppföljaren till Livmodermakt, Modermakt tar vid några år senare från att del 1 slutat.
Martin jobbar på, både yrkesmässigt och med sin relation till Madeleine, men dessvärre känns det som allt håller på att glida honom ur händerna.
Precis som i den första delen i den här trilogin så skriver Erika en feelgoodbok med lite mörka undertoner och det finns något djupare i berättelsen än bara vardagliga göranden.
Återigen fångar Erika det manliga perspektivet och det känns som jag tränger mig in i Martins huvud och får en annan förståelse på hur en mans känslor kan se ut, och hur det kan kännas att bli helt maktlös som man gentemot mamman och hur Martin ofta känner sig överkörd och orättvist behandlad.
Det här är en feelgoodroman som inte är så där självklart söt och tillrättalagd, men som ändå har det där härliga som ska finnas när vi pratar feelgood, man får kärlek, passion, mysiga beskrivningar om livet och sist men inte minst en del goa skratt.
Erika skriver med ett vackert beskrivande språk som som ger mig som läsare möjlighet att verkligen känna som om jag är med i berättelsen. Jag gillar hennes sätt att beskriva de olika karaktärerna i berättelsen och personbeskrivningarna är klockrena och helt underbara. Som den här till exempel:
"Asiatiskt påbrå med rakt svart hår i kort page med uppklippt nacke. De mandelformade ögonen inramade av mörkgrå kajal och en boa i fuskfäls runt halsen. Bara cigarettmunstycket och fjäder i håret som fattas tänkte Martin..."s.151 Mitt omdöme: Annorlunda feelgood ur ett manligt perspektiv! Mysig, charmig och som manar till eftertanke.