Dödskaravanen

Det bästa jag vet med historiska romaner är när de bygger på verkliga händelser. Men det som slår det är när jag inte har hört talas om den historiska händelsen. Så är det i det här fallet med boken Dödskaravanen skriven av Mats Erasmie från Hoi förlag.
Här har författaren verkligen lyckats med att fånga känslan hur det måste ha känts att lämna det trygga och invanda för att slänga sig ut i det okända som det innebär att resa över ett stort hav till ett jättelikt land som lovade att bjuda på lycka och välstånd. I stället möttes de av total misär, dödliga sjukdomar, otrygga levnadsförhållanden och på det är den ständiga hettan och att inte kunna göra sig förstådd.

Boken bygger på de historiska händelserna som utspelade sig under 1890-talet när många svenskar emigrerade till Brasilien. För det var mycket billigare än att emigrera till USA. Tillhörde man de allra fattigaste som inte hade någon gård att sälja men ville ha en chans för ett bättre liv var Brasilien det enda alternativet. Det var nämligen så att om man tog sig till Hamburg fick man en gratis båtresa över Atlanten till Brasilien och sedan plats på en mindre båt för att ta sig upp för Amazonas för att sedan få plats i en karavan som kan ta en ett oexploaterat område där de kan bli tilldelade en bit land.

Personerna i boken är den unge fabriksarbetaren Arvid som hör talas om att man kan få en resa till Brasilien där man kan få en bit land att bruka bara man är jordbruks kunnig. Men som den Stockholmare han är har han aldrig hållit i en spade eller gjort något som kan liknas vid jordbruk. Fast det andra kravet att man ska vara ett par som reser in i landet tror han att han ska kunna klara av för på informationsmötena om Brasilien han går på har han sett någon han känner igen från fabriken som visst också vill följa med på resan. Det är den vackra Anna.
På informationsmötena som Arvid nu går till går han nu tillsammans med Anna. Hon är lika intresserad som Arvid och tillsammans slukar de allt det de får höra. Det berättas mycket om hur gärna den brasilianska regeringen vill ha nya medborgare i landet och hur väl de kommer att tas emot. Det visas bilder på leende infödingar som plockar frukt ifrån träden, djur som ser ut som stora katter och grisar med alldeles för långa trynen. Det utlovas att på den rika marken de kommer att tilldelas kommer de att kunna få flera skördar per år.
Inget alls om att det är otaliga som inte ens överlever resan eller att det finns gula febern, kolera och pest i landet och att det är många som lever som slavar i fabriker. Det är bara borgarpressen som skriver om sådan saker och det gör de bara för att de vill förvägra dem ett rikt och bekymmersfritt liv. De kan till och med skriva att den positiva informationen de får på mötena är sagor. Så kan det väl inte vara, eller?