Dit kan jag gå och sakna dig
Hedda, 19 år, får jobb på ett äldreboende. Kluven mellan våldsamt begär efter sin kompis pojkvän, viljan att skapa ett nytt liv och den där sköra vilsenheten inuti, hoppas hon finna en meningsfull tillvaro där. På boendet möter hon Gustaf som mist talförmågan efter en stroke. I honom är det som om Hedda hittar hem. Och om hon bara kan få honom att tala igen kommer också hon att bli lite mera hel.
Hedda, 19 år, ska börja ett nytt liv i en ny stad. Glömma allt det gamla, mamma som dog och pappa som aldrig fanns. Men så en vårnatt blir hon besinningslöst förälskad i sin kompis pojkvän, Gabriel.
När Hedda får sommarjobb på ett äldreboende hoppas hon finna en mera meningsfull tillvaro än det våldsamma begäret och vilsenheten som skaver på insidan av bröstet. På hemmet bor Gustaf som fått en stroke och inte kan tala längre, men i vars oändliga tystnad Hedda finner något annat. Som en känsla av att komma hem.
Och Gustaf, han som bittert väntat på att få dö, han förstår ju vem flickan med den blonda flätan är. Och behovet av att få bringa reda i allt som blev fel, alla chanser han slarvade bort, drabbar honom med en okuvlig kraft. Innan han ställt allt till rätta får han inte dö. Och han måste lära sig tala igen.
Dit kan jag gå och sakna dig är en gripande berättelse om att finna sig själv genom relationen till andra.
”Jag tycker att det är ett fantastiskt fint öde och tycker också om boken med sitt poetiska språk.” – Ylvas läsdagbok
”[En] sorglig men samtidigt livsbejakande berättelse om livets grunder.” – BTJ-häftet nr 2, 2018, lektör Anders Palm
När Kerstin Lundgren var 34 år fick hon en stroke. Över en natt blev hon en annan, en som bara vagt påminde om den hon brukade vara. För att försöka få ordning på alltsammans, motoriken som inte ville fungera och orden som liksom gått vilse inuti huvudet, började hon skriva på en berättelse. När hennes debutroman var färdig var hon frisk igen.
Kerstin är född 1979 och bor idag med man och två barn i Skaraborg.
